Tuesday, August 26, 2008
Till mitt försvar... Nej det sitter ingen ring på mitt finger...korrekt. Detta är pga att min stenrika fästman har beställt världens största diamant som nu måste fraktas från jordens mitt till mitt finger. Nej nej sa jag , det är alldeles för mycket, sen tänkte jag lite o ångrade mig. För att detta skall kunna ske måste vi tillverka en stor borr för att få upp diamanten, eftersom det inte finns tillräckligt med "borrmaterial" måste vi anställa 100 000 barnarbetare till att gräva upp denna diamant, när de nått diamanten skall en stor matta (gjord av barnarbetare) placeras under ringen, för att sedan dra upp den med hjälp av barn som håller i mattan o armkrokar upp varandra, väl uppe skall diamanten läggas på fem flygplan som flygs bredvid varandra, för att lyckas med detta måste vi ge barnen flygutbildning, sedan för att ringen skall kunna bäras av mig i vår lägenhet, måste vår lägenhet byggas ut med 200 000 kvadratmeter, denna storlek krävs för att jag inte ska vara tvungen att sitta helt stilla utan även kunna spatsera fritt från kök till vardagsrum, från toalett till bidé osv. Vi kommer att betala barnen med djurbarn, det får dom att känna sig trygga o lära sig att känna ansvar osv. Sedan när djurbarnen växer upp o blir till endast djur är dom ju inte lika roliga längre, så då kommer barnen till oss o vill ha mer arbete som ger nya djurbarn, det som då blir ett extra plus är att barnen vid denna tid vuxit till tonåringar o kan lyfta upp en tyngre diamant som kan användas till min bröllopsring, som rent logiskt måste vara större än den förra.
Thursday, August 21, 2008
Det du skrev om att den längsta halvmetern som finns är mellan hjärnan o hjärtat, det tänkte jag på när jag plaskade hem i regnet. Jag tänkte på hur pirrig jag blir av kaffe, hur vackra mina dagar kan vara o hur de mörka dagarna hoppar fram ur buskar när jag minst anar det. Jag tänkte på hur sorg är både outhärdligt o smakar lite gott på samma gång, som när jag bli sugen på godis som jag inte tycker om, sötlakrits när det finns salta fiskar. Det underbara är nästan halt o svårt att stanna kvar i när man inte är van.
Subscribe to:
Posts (Atom)